Tre ska bli fyra!
Idag vill jag dela med mig av något vi har hållit hemligt ett tag, då det varit en lång väntan full av olika trösklar att kliva över!
Vi har länge velat skaffa en hund, i flera år faktiskt, och det var något av det första vi hade gemensamt när vi blev tillsammans för 11 år sedan.
Vi har genom åren sett annonser hos Hundar utan hem, om hundar som behöver hem, sett deras olika beskrivningar och vädjan om hjälp, och sett hur många som hittat en familj dom kan kalla sin egna.
För en månad sedan valde vi att skicka in en lång och seriös intresseanmälan på tre hundar, i hopp om att någon av dom skulle få bli vår nya familjemedlem. Vi visste att det kunde ta upp till tre veckor innan vi skulle få svar, om vi ens fick något,
och förberedde oss på att vänta.
Victor (gubben min) blev uppringd efter bara några dagar och blev intervjuad av en kontaktperson som heter Gunilla, och intervjun tog ca 45 min, och det blev en väldigt omfattande intervju. Gunilla meddelade även att två av de tre hundarna vi intresseanmält redan
hade väntande hem, och frågade om vi ville gå vidare med Amara, som var den tredje hunden vi var intresserade av. Absolut sa vi, och efter intervjun fick vi reda på att vi blivit godkända för att gå vidare till nästa steg, som innebar hembesök.
Hembesöket fick dock vänta tre veckor, då Victor åkte iväg till Öland i en vecka under semestern, och samma dag som han kom hem, på söndagen, bokade vi tid för hembesök dagen efter.
Det blev inte mycket sömn natten till den måndagen, och vi klev upp tidigt för att städa och förbereda inför det kommande hembesöket.
Med nerverna på utsidan av kroppen välkomnade vi hembesökaren Marie till vårt hem, och vi satte oss ner och pratade i lite mer än en timme. Vi diskuterade allt från deras och våra förväntningar, till hunden och vad hon varit med om sen tidigare.
När hembesöket var färdigt berättade Marie att hon kände sig mer än nöjd med oss och vårt hem, och sa att hon skulle höra av sig till vår kontaktperson Gunilla för att meddela henne om resultatet av hembesöket. Senare den måndagkvällen ringde Gunilla
upp oss och berättade att vi blivit godkända och att vi skulle bli hundägare!
Lyckan var total, och vi fick ett Mail med all information som vi behöver inför den kommande addoptionen.
Amara är en tjej på 1,5 år, huskyblandning, som just nu sitter i en kennel hos ett Rescue Center i Irland och väntar på att få en plats i en transportbur i en av lastbilarna som Hundar utan hem transporterar dom adopterade hundarna i, flera
gånger i månaden.
Hon blev räddad från ett Dog Pound i Irland, vilket är ett ställe som antingen fångar in hundar från gatan, eller tar emot hundar som folk har tröttnat på. Hundarna som kommer till Dog Poundet får sitta och vänta i en trång, mörk, kall och
fuktig cell i 5 dagar innan dom blir avlivade.
Vi är så tacksamma för att Hundar utan hem kunde rädda Amara med hjälp av Rescue Centret i Irland, så att hon får chansen att leva ett långt och lyckligt liv hos en familj som kommer ge henne så mycket kärlek som hon aldrig har upplevt!
Vår familj!
Vi!
Här kommer de bilder och information som vi hittills har fått om Amara, och vi längtar efter henne så det gör ont!
Vi håller tummarna för att hon får plats i transporten som kommer tidigast den 18 Augusti, annars kommer hon med nästa efter det.
Väntan är olidlig, men dom säger ju att den som väntar på något gott får vänta tills det nästan inte går längre, så håll tummarna med oss för att hon får plats i transporten, så hon äntligen får komma hem till oss och börja sitt nya liv!
❤️
Men så himla söt 😍 Grattis till er, och inte minst Amara som kommer få ett fantastiskt liv tillsammans med er! ♥️💫